tisdagen den 19:e juni 2012

Minnen som dyker upp

Med anledning av den aktuella och så oerhört tragiska olyckan på Kolmårdens djurpark började jag bläddra lite bland gamla foton. Hittade den här bilden, som väl är tagen någonstans runt stenåldern. Jag är uppvuxen en kort bit från Kolmårdens djurpark och har tillbringat mycket tid i parken, såväl i egenskap av gäst som praktikant och sommararbetare. Jag har också hängt en del i det där varghägnet som synes (det är jag som på bilden får en kyss).




Jag tänker inte med det här inlägget ge mig in i någon vargdebatt. Den diskussionen lämnar jag till dem som har kunskap nog. Själv har jag absolut inga välgrundade argument. Skulle snarast säga att jag styrs alldeles för mycket av rädsla och det duger inte. Ikväll tänker jag istället tillbaka på de gånger jag fick vara där mitt ibland vargarna. Vargar är oerhört vackra djur. Vackra, starka och magnifika djur. Trots att just dessa är flaskuppfödda är det ingen som helst tvekan om att de är rovdjur. Och det är, gosig bild till trots, heller ingen som helst tvekan om att respekten för rovdjurets instinker och kraftfullhet måste finnas där. Men en häftig upplevelse är det. En som sent ska glömmas.


Nu fortsätter jag att hjälpa Italienresenären bli klar för avfärd.
Önskar er alla en fin kväll!







">